Denna text är en hyllning till det klot som ligger ungefär 400 000 kilometer från vår planet – och som håller oss i schack. Vi borde bli bättre på att lära oss mer om vår planet och vår påverkan på den. Vi borde skippa den traditionella elen då solceller är mer miljövänligt. Vi borde även visa mer respekt och solidaritet till människor på mer utsatta platser. Men, först borde vi inse att vi lever här och nu, och att vi borde göra det bästa av denna situation och även för de nästkommande. Hållbar utveckling bör alla fokusera och eftersträva. Men, allt började med en krasch som skapade ett band mellan månen och jorden.
Månen och jorden
Vi alla känner till dragningskraften: att när vi hoppar så dras vi nedåt. Det är så att det finns krafter mellan jorden och månen. Vi drar i månen och månen drar i oss. Det är månens dragningskraft som är uppkomsten av ebb och flod – och som även var en förutsättning för att det skulle kunna bli liv på denna planet.
- Ebb: havsvattnet drar sig tillbaka
- Flod: havsvattnet stiger
Känner du för att ta en tripp runt månen och inte vill betala hela din pension kan du klicka dig in här och ta del av en artikel från SvD där du kan åka på en rundtur sittandes i din stol ”Tour of the moon”.
Avståndet
I början kolliderade månen med jorden och det är där relationen och bandet uppstod. Då låg månen nära och vår jord snurrar mycket, mycket fortare runt sin axel än vad den gör nu. Avståndet till månen växer, samtidigt som vår rotation kring vår egen axel avtar. Detta vet man genom att studera koraller som växer av månen: vid varje fullmåne växer ett nytt lager ut. Man kan av detta se att det för i tiden gick ungefär 400 dagar på ett år. Men, om avståndet till månen skulle vara kortare skulle det betyda att dragningskraften var starkare och det skulle bli stora skillnader på vattennivåerna vilket skulle betyda att hela städer stundvis hamnade under vattnet. Lite som filmen “Waterworld”. Men, om avståndet kommer bli ännu längre bort kommer det då resultera i att våra nätter och dagar blir längre.
Det är mycket som för oss känns som en stor slump: kollisionen som gjorde att dyrbara metaller och ämnen förlöstes ur jordens inre. Men även jordens lutning. Om jorden inte skulle luta skulle det betyda att solen aldrig belyste de två poolerna. Vissa tackar Gud för livet på månen. Troende eller inte så bör vi slänga in ett tack till månen också. Det är inte för mycket begärt. Eller?
Allt detta skedde för ungefär 4,5 miljoner år sedan. Ur en krock i universum. Vad som är intressant att veta är att på grund av hur jorden och månen roterar kan vi aldrig se månens baksida. Men, genom kameror kan vi se hur den ser ut, och där finns det så många fler kraterhål och skador. Så, vi kan även se månen som en sköld.